Tack för oss!

Emelie och jag har bestämt oss för att sluta blogga. Det har varit kul och jag hoppas att några av er läsare har haft nytta av att följa vår vardag som entreprenörer. Vi kommer självklart att följa de andra bloggarna och hålla koll på vad som händer på Entreprenör24.

Ha det gott allihopa där ute och tveka inte att köra igång med era idéer och starta bolag. För det är bland det roligaste och mest lärorika man kan göra. Gasen i botten och kör!

/Malin

Förändringar

Ascenda står inför en del förändringar framöver. Från och med i höst kommer vi att finnas på två orter. Vi kommer att ha två kontor, ett i Stockholm och ett i Göteborg. Det innebär att vi kommer att finnas i Sveriges två största städer och på så sätt kommer vi både närmare marknaden och får större täckning samt kan utvidga våra nätverk på två olika håll. Från att ha varit en del av Skånes innovationssystem kommer vi nu även att kunna ta del av det som erbjuds i Stockholm och Göteborg.

Jag längtar efter att sätta igång i ny stad, lära känna nya entreprenörer och få nya möjligheter. Vi har planerat att träffas på regelbunden basis och jobba ihop några dagar ändå. Skåne och Lund har varit kanon för oss i början och vi har inte kunnat tänka oss en bättre miljö att starta i. Nu är vi redo för nästa steg!

Nu ska jag ta fram mitt barska jag och ringa ett argt telefonsamtal.

/Malin

Frukostjobb

Jag njuter verkligen nu. Solen gassar, god, men ack så sen, frukost i trädgården. Jag sitter just nu i mina föräldrars trädgård och jobbar med att få de sista pusselbitarna på plats och det känns som att det är nära nu. Snart så.

Försöker få sommarlovskänsla, fastän jag jobbar. Nu när vädret börjar likna sommar så går det lite bättre. Idag ska jag ut på min andra joggingrunda och ikväll ska jag träffa två av mina bästa kompisar som fortfarande bor kvar här i Linköpingstrakterna.

Om ni undrar vart världens bästa kompanjon har tagit vägen så har hon semester nu. Det är viktigt att avlasta varandra när möjlighet till det finns. Ingen orkar jobba i oändlighet (även om vissa entreprenörer hävdar att de gör det). Med ledighet och paus från jobbet kommer suget efter jobb alltid igen. När Emelie kommer tillbaka kommer jag dessutom att ha kommit förbi de utmaningar vi står inför just nu, så efter nästa vecka och fram till augusti blir det några enkla jobbveckor.

/Malin

Jag föll dit…

Nu har jag också blivit en sådan där, ni vet en som joggar! Jag har alltid hatat, verkligen hatat att jogga. Det är långtråkigt, jobbigt och tidskrävande. Alla i min vänskapskrets gör det och ofta när jag umgås med mina vänner eller är på en AW så kommer det satans ämnet upp. Åh, det är så skönt att jogga! Man mår så bra! Det är sååå kul! Jag och min kille springer tillsammans! Ja, ungefär så brukar det låta och jag vill bara kräkas.

Men igår fick jag mig en knäpp och drog på mig träningskläderna och tog med mig mina föräldrars hund och begav mig till motionsspåret. Jag sprang 2,5 km och det tog 15 minuter. Efter 0,5 km hade jag blodsmak i munnen. Men jag gjorde det, sprang hela vägen. Det var inte kul, det var inte skönt och jag mådde inte bra! Efteråt var jag dock riktigt nöjd med min prestation och har bestämt mig för att jogga tre dagar i veckan. Det är i alla fall bra träning, jag har tröttnat på mina PWs och 2,5 km är inte långt och tar inte så förbaskat mycket tid. Ni, mina vänner som läser det här. Tro inte att jag är med på era lopp, för där går gränsen!

Ungefär samma känsla har jag för vissa saker med företaget. Man vill inte göra det, det är jobbigt och tidskrävande, men när det är gjort känns det himla bra och man kan vara nöjd med sig själv. Att vara entreprenör handlar om att pusha sig själv, att komma framåt och att hela tiden utvecklas. Igår gjorde jag det, fast på ett personligt plan, alla ni där ute som bär på en idé, pusha er själva att genomföra den. Känslan efteråt är grym!

Vem är tröttast, jag eller Yoker?

/Malin

Jobb i Linkan

Sitter på Espressohouse i min hemstad Linköping och jobbar. Har haft ett möte på förmiddagen med ett företag som ska göra lite mätningar på Fill-up. Spännande. Nu ska jag sitta lite med Emelies Polenprojekt, det är många ritningar och mycket material som ska skickas dit… Klurigt att hålla reda på allt så att det blir rätt. Om en stund ska jag möta upp en av mina allra bästa vänner, jurist-Wille. Vi ska käka en lunch och jag hoppas att han vill gå igenom ett avtal med mig lite snabbt. Förena nytta med nöje helt enkelt.

En helt annan grej. Folk här har väldigt speciella ringsignaler på sina mobiler. Vad sägs om bröllopsmarsch?

/Malin

Ska man få någonting gjort….

Jag behöver ju inte hänga läpp över att behöva sitta inne och jobba när det är fint väder ute. För det verkar vara århundradets kallaste sommar, jag blir nästan deprimerad. En dag som denna vill jag bara krypa ner under täcket, käka godis och kolla på en bra film. Vi står fortfarande i vänteläge vad det gäller Fill-up, hoppas verkligen att allt blir klart denna vecka. Skulle vara riktigt skönt.

Utmaningen för oss ligger i att få alla andra att göra klart grejer. Tyvärr är vi inte ensamma om det, alla andra företag där ute vill också få sina grejer gjorda. En gång för länge sedan väntade vi på ramverket på en av prototyperna av Fill-up, vi hade fått leveransdatum och vår kund, en butik, väntade. Vad händer? Jo, företaget vi jobbade med just då ringde och sa att de inte hann klart med vår order. De var tvungna att prioritera sin storkund, ett stort förpackningsföretag i Skåne, PANIK! Då fick vi helt enkelt ta saken i egna händer, åka och hämta alla delar och komponenter och sedan lämna in det till ett annat ställe för att få det ihopskurvat. Vi klarade leveranstiden tack vare att vi själva ryckte in. Det är en typisk händelse ur en entreprenörs vardag.

Ikväll väntar en fyra timmars resa till Linköping där jag har möte imorgon. Ska ta en jobbpaus nu och sedan fortsätta under resans gång ikväll.

Ska det se ut såhär en junidag? Grått och trist!

/Malin

När katten är borta…

…dansar råttorna på bordet! Igår stack Emelie till Grekland, gött för henne. Hon lyckades pricka in det fullkomligt blöta vädret här hemma. Emelie har lämnat över all info till mig och beskrivit statusen i alla sina projekt så att jag ska vara insatt i vad som händer. Även om jag vet precis vad Emelie gör så är det ändå inte helt lätt att bara ta över någons jobb huxflux.

När hon kommer tillbaka vill jag att allt ska vara finfint och därför ska jag jobba på som en galning i veckan. Det är alltid så skönt att komma tillbaka från sin semester och ha allt i fas och känna att läget är under kontroll.

/Malin

Känslokalla pedanter?

Jag och Emelie har diskuterat lite om hur vi tror att andra uppfattar oss. Nu menar jag inte vänner, familj och bekanta. Utan mer samarbetspartners, leverantörer och dylikt i mötessammanhang.

Först och främst är vi väldigt noggranna med att låta alla som vi utlämnar information till skriva på ett sekretessavtal, man kan aldrig skydda sig nog. Sedan ser vi alltid till att komma förberedda och pålästa till mötet. Vi är också noggranna med att vi verkligen får fram det vi vill ha sagt på mötet, ställer alla frågor samt ger all nödvändig information som behövs. Vi är tydliga med att vi vill ha kontroll och insyn i saker och ting och gärna vill ha allt skriftligt, om något blir fel är det alltid bra att ha dokument som visar vad som var sagt från början. Dessutom brukar de flesta vi har möten med vara män i medelåldern, vilket jag tror påverkar vårt sätt att vara. Jag tror att man undermedvetet påverkas av den man sitter i möte med. Det vill säga att vi automatiskt tar bort en del av vår ungdomliga sida och istället tar fram den tyngre, erfarna och bestämda sidan av oss.

Emelie och jag diskuterade för ett tag sedan om allt detta kan göra att vi uppfattas som känslokalla pedanter ibland. Att vi är så pass fokuserade på mötena att vi tappar personligheten lite och bli för mycket business. Tror ni det kan vara en del av att vara ung tjej i en mansdominerad bransch? Jag tycker ibland att det är svårt att hitta balansen i hur pass buiness man ska vara. Att göra affärer med någon bygger även på känslor, att man gillar varandra och att magkänslan är den rätta! Svår kompromiss tycker jag!

Dagens kontorsplats, soffa med datorn i knät

/Malin

 

Utvärderingar

Dricker mitt morgonkaffe och fyller i några utvärderingar som gäller några av de stöd och bidrag som vi fått via innovationssystemet. Är ni duktiga på att svara på utvärderingar? Jag tycker att det är tråkigt, tidskrävande och jag blir irriterad när jag gör det.  Men, så slog det mig att om man inte fyller i utvärderingarna så kan heller ingenting bli bättre, då har jag ingen rätt att beklaga mig över något jag inte tycket var bra. Nu har jag min chans att föra fram vad jag tycker och göra det bättre för morgondagens entreprenörer. Den ena utvärderingen skulle man dock skriva ut och posta in. Vem gör sådant? Aldrig att jag tänker göra det, de får minsann ta emot den via mail och vill de ha den utskriven få de göra det själva.

Resten av dagen ska jag se till att projekten vi har igång rullar som de ska, Emelie ska uppdatera mig i sina projekt om vad som behövs göras där under kommande två veckor. Hon ska nämligen iväg på annat.

/Malin

Ågren

Varje gång jag ska åka tåg från Lund till Sundsvall säger jag efter varje resa att det var den sista… och ändå sitter jag här igen! Har bra kommit halvvägs än och bara för att jag tog snabbtåg så lutar det utav bara den i kurvorna. Så nu sitter jag här och mår illa. Påsarna för illamående som förr fanns i facket framför en är borttagna, varför?

Jag får se om jag lyckas läsa några dokument över huvudtaget i och med att detta inlägg tog mig 1 h att skriva…

Så här ser en illamående tjej ut…

/ Emelie